De äldsta svenska medaljerna anses vara tillkomna omkring år 1560. Dessa består å ena sidan av de fyra medaljer (Hildebrand nr 10-13) som lär ha utdelats vid Gustav Vasas begravning den 21 december 1560 och å andra sidan av en ensidig medalj (Hild. 12) över Erik XIV. Den första gruppen medaljer är alla tillskrivna den holländske bildhuggaren Willem Boy (1520-1592). Medaljen över Erik är i dag också den - med tvekan - tillskriven samme konstnär. Samtliga dessa medaljer är gjutna. Också under Johan III tillkom ett litet antal medaljer (Hild. 7, 11-12) med kungens porträtt, samt (Hild. 14-16) med både kungen och drottningen avporträtterade. Alla är tillskrivna Willem Boy - och enligt tidens tradition alltid gjutna.
Den 10 juli 1569 kröntes den svenske kungen Johan III och hans polska prinsessa Katarina Jagellonica i Uppsala domkyrka. Det var säkert en mycket pampig ceremoni och som Hildebrand skriver "man kan icke tvifla, att den praktälskande Konung Johan vid sin kröning, enligt vanlig sed, utdelat minnespenningar". Hur dessa "minnespenningar" i så fall såg ut kan vi i dag inte med hundraprocentig säkerhet veta. Förmodligen var de av olika "dignitet" - anpassade för sina olika mottagare. En av de "vanligaste" (och mest lyckade) medaljerna som kan förmodas ha samband med kröningen är den som beskrivs av Hildebrand som nr 15.
Åtsidan visar Johan III:s harneskbeklädda bröstbild och frånsidan hans gemål, drottning Katarina. Medaljen är av 7:e storleken (ca 31 mm) och förekommer vanligen i förgyllt silver - sannolikt utförda (gjutna och ciselerade) av samtida guldsmeder i Stockholm. På nedan avbildade bly-exemplar är bilderna dock "rena" utan spår av ciselering! På detta ex. kan man också tydligt se med vilken skicklighet den ursprungliga medaljmodellen är utförd. Otvivelaktigt av en riktig mästare. Sannolikt Willem Boy - som hade sin ateljé i Mechelen i södra delen av Nederländerna. Hur eller i vilket material "originalet" är utfört vet vi inte, men silverexemplaren verkar alla(?) vara gjutna på ett lite speciellt sätt - i två halvor, som sedan sammanfogats och försetts med kantrand och ögla. Fördelen med att gjuta i två hälfter var kanske att samma form kunde användas om och om igen. Man behövde ju då inte slå sönder formen för att få ut medaljen.
