Sidan 2 av 4
[2000-03-14]
Dubbelmoral, lögner och vänskapskorruption i museivärlden

Stalinmetoder
Den 11 juni 1999, mitt under pågående auktions-visning, stormade två polismän in i våra lokaler med ärende att å Polismyndigheten Gotlands vägnar beslagta utrop 562 (bild t.h.), 669-674 och 758 från myntauktion 23. Man anser tydligen inte att det räcker att ringa och be oss lägga dessa åt sidan, utan man gör ett "tillslag" mitt framför ögonen på våra kunder. Vem som anmält det hela och varför upplyser man inte om. Några dagar senare (17 juni) får vi höra på radion vad saken gäller. Då basunerar landsantikvarien, museichefen, skattletaren, lobbyisten och S-politikern Majvor Östergren ut i Ekot att "skattplundrare ligger bakom försäljningen" och att hon är "100% övertygad om att det här har man hittat med metallsökare". Hon säger vidare att "det här tillhör gotlänningarna, det skall inte privatpersoner ... (paus) skaffa sig inkomster på". Av inlämnaren får vi sedan veta att anmälaren, Majvor Östergren, varit med och förhört honom i Skåne!?? Vi faxar genast till visbypolisen och frågar om det är "vanligt att Polisen på Gotland tillåter anmälaren själv att förhöra dem hon/han anklagar?" Vi får svaret att "Majvor Östergren medverkat under förhöret ... som sakkunnig". Kan det verkligen vara möjligt att just hon är den ende sakkunnige i Sverige på detta område? Vår erfarenhet är att hon är mycket långt ifrån "sakkunnig". Och man måste ju fråga sig om detta överhuvudtaget är lagligt? Det låter ju helt barockt. Räcker det inte med "landsantikvarie, museichef, skattletare, lobbyist och S-politiker" på visitkortet? Skall man verkligen klämma dit "privatpolis" också? Var finns etiken? Eller hänsynen till medborgarnas personliga integritet och sekretess? Sammanfattningsvis: Usch!

Lappkast
I hela denna trista historia har initiativtagaren Majvor Östergren gjort en lång rad lappkast (180-graders helomvändningar). Att denna "vindflöjelmentalitet" inte är ovanlig inom politiken känner väl de flesta till, men i egenskap av museichef borde väl Östergren ändå uppträda mera konsekvent? Först var museichefen "100% övertygad om att det här hade man hittat med metallsökare". Två veckor senare heter det att "hon misstänker" och nu heter det att hon "vill få utrett varifrån fynden kommer". Den 9,8 gram tunga "silverskattens" värde har också varierat högst avsevärt. Från miljonbelopp till verklighetens inlösensbelopp = 15 kr. Först tar museichefen Östergren fram sin största bronslur och basunerar ut en hel rad ogrundade anklagelser. Sedan får hon mothugg och blir anklagad för "stalinmetoder". Då - och först då - vill hon istället överlåta "det hela till polisen att utreda". Plötsligt är det inte lika intressant att "diskutera" saken. Dialog skiljer ju sig nämligen från monolog ...

Polisanmälan mot Majvor Östergren?
Den drabbade samlaren säger till Mynttidningen Online att han starkt överväger att polisanmäla Majvor Östergren för förtal. Och det är inte utan att man förstår hans upprördhet. Det vore ju dessutom intressant att få det prövat om en statlig museichef, utan bevis, får vräka ur sig vad som helst i media om privatpersoner med ytterst begränsade möjligheter att göra sin röst hörd. Östergrens förståelse för den drabbade samlarens - och hela myntbranschens - upprördhet är totalt obefintlig. Till Gotlands Allehanda säger hon istället att HON "känner sin ära kränkt". - Självupptagen?

Resursslöseri?
Förundersökningen har nu pågått i nio månader och under denna tid har man kanske inte kommit så långt med utredningen, men å andra sidan varit flitig i media. I Striptease visar utredaren Lars-Eric Jacobsson upp den skånske samlarens föremål och konstaterar: "Mycket av det här är ju föremål som kommer från Gotland". - Amatörarkeolog? - Eller Majvor Östergrens eko? I Göteborgs-Posten den 7 mars 2000 kan vi läsa: "Handlarens begäran om att få tillbaka föremålen kommer enligt Lars-Erik Jakobsson inte att tillgodoses". Märkligt? Föregriper man rättvisan? Eller är utredningen avslutad, åtal väckt och dom i målet avgiven? När vi kontrollerar med Polismyndigheten Gotland visar det sig dock vara Göteborgs-Posten som "felciterat" Jacobsson och därmed givit sin text en lögnaktig betydelse. Vilket f.ö. inte är första gången! Mer om detta längre fram!! Nio månaders utredning, flygresa för Jacobsson och Östergren till Skåne - och allt för 30 små metallfragment á 30 kr/st. Och så sägs det att polisen saknar resurser? Ha! Pensionärer blir rånade och nedslagna på stan och anmälningar om villainbrott hamnar i papperskorgen p.g.a. "resursbrist". - Men jaga fortkörare och "utreda" vems peng som är vems - det har man resurser till?

Vad krävs då för att bevisa fyndomständigheter?
Ja, om vi leker med tanken att de beslagtagna föremålen alla var försedda med ett litet stoppur och en liten GPS-navigator samt en mekanism som satte igång dessa i det ögonblick metallbitarna första gången såg dagens ljus - då skulle vi ju kunna läsa av uret och konstatera om något föremål hittats under de tio senaste åren (preskriptionstiden). Om det till äventyrs skulle finnas något nyare fynd kunde man ju då gå vidare och läsa av GPS:en för att lokalisera var fyndet gjorts. Om den då skulle peka på t.ex. England gäller ju brittisk lagstiftning som helt skiljer sig från svensk. Skulle det nu fortfarande finnas något föremål där stoppur och GPS bevisar fyndomständigheterna till Sverige och efter 1990, återstår bara att lokalisera VEM som kan ha hittat "skatten". Man får då naturligtvis söka bland a) bönder och b) människor med tillgång till metallsökare. Den första kontrollen borde ju vara att jämföra fyndplats och tidpunkt med arkeologernas loggar om genomförda fältundersökingar. För det finns väl sådana? Vi har utan framgång febrilt sökt efter uppgifter om vilka praktiska och etiska regler som gäller för museivärldens skattletande med metallsökare. Men med tanke på att skattletaren Majvor Östergren inte har några som helst betänkligheter över att utan bevis anklaga privatpersoner för skattplundring, får man väl förutsätta att museivärldens etik och moral är rigoröst reglerat i ett omfattande regelverk. Det får ju naturligtvis aldrig förekomma att man kan hysa minsta misstanke om att någon arkeolog "extraknäcker" på de gotländska åkrarna. Detta skulle ju ställa alla begrepp på ända. Man kan i och för sig fråga sig varför Majvor Östergren anser att "privatpersoner" är mindre etiska än "museifolk" och "arkeologer". Och varför hon överhuvud taget gör distinktionen? Alla måste väl behandlas lika inför lagen? Gotlandspolisen och åklagaren har emellertid hopp om att lösa gåtan utan stoppur och GPS - för annars skulle man ju lagt ner fallet. Man hoppas m.a.o. på att någon skall träda fram och berätta att hon/han hittat just något av dessa metallfragment på en specifik plats, vid ett specifikt tillfälle, under de senaste tio åren. Hur länge det är rimligt att gå och vänta på detta - återstår att se.

 



[ Mynthandeln.com ]
[ Mynttidningen ] [ Myntbutiken ] [ Myntauktionen ]
[ Mynt ] [ Sedlar ] [ Medaljer ] [ Övrigt ]