Sidan 1 av 1
[1998-10-10]
Pisanello - medaljkonstens förste mästare!
Den italienske renässanskonstnären Antonio Pisano, mera känd som Pisanello föddes troligen samma år som hans far dog, nämligen 1395. Kort före sekelskiftet 1400 gifte hans mor om sig och familjen flyttade till Verona. Pisanello började sin bana som målare och det var inte förrän i 40-årsåldern som han utförde sin första medalj. Det är möjligt att han som elev till Gentile de Fabriano varit med och arbetat med dekorationen av Sala Nuova i Dogepalatset i Venedig under 1410-talet. Åren 1424-1425 finns han omtalad som hovmålare åt Gonzangas i Mantua. Åren därefter befann han sig i Verona och i Rom. När hans förmodade läromästare, Gentile de Fabriano, avled 1427 fick Pisanello ärva dennes verktyg. År 1432 lämnade han Rom och begav sig via Ferrara till Verona. Där stannade han i fem år, fram till 1438, och arbetade med Pellegrinakapellet i St. Anastasiakyrkan.
Varför Pisanello gick ifrån målningen och började tillverka stora gjutna bronsmedaljer är fortfarande en gåta. Att detta skedde är emellertid odiskutabelt. Exakt när har dock diskuterats, även om det inte rör sig om så stora skillnader. Antingen var det 1438 i Ferrara eller så var det under första halvåret 1439 i Florens, som "världens första medalj" blev till. Att den föreställer den byzantinske kejsaren Johannes VIII, Palaeologus råder det dock ingen diskusion om. Dateringen grundar sig på var kejsaren befann sig när Pisanello förevigade honom på medaljen.
Under resten av sin levnad skulle Pisanello utföra ungefär totalt 24 medaljer (eller möjligen något fler?) - nästan alla av den största skönhet. Han brukade signerade dem OPUS PISANI PICTORIS. Samtliga Pisanellos medaljer är gjutna - med s.k. "cire perdue teknik", även kallat "förlorat vax". Ett annat gemensamt drag är att alla är av stort format - mellan Ø 67 mm och 110 mm. Den här illustrerade medaljen (för övrigt en senare avgjutning) är en av de största och mäter hela 108,5 mm. De flesta Pisanello-medaljerna är av brons, men det lär förekomma originalgjutningar även i bly. Det förefaller också som de allra flesta av de sällsynta originalexemplaren är försedda med ett litet hål upptill. Man har tydligen, trots format och vikt, på ett eller annat sätt burit dem som dekorationer.
Pisanellos "Vildsvinsjakten", tillkommen i Neapel 1449 är kanske den mest dramatiska i hans produktion. Den är också en av de sista. Efter denna gjorde Pisanello sannolikt endast ytterligare en medalj innan sin död - som så vitt man vet inträffade 1455. Det förefaller alltså som om han under sina fem sista levnadsår inte utförde några medaljer alls. En man vid namn Vasari skriver att Pisanello var "mycket gammal" när han dog. Ett relativt begrepp, då han bara skulle varit 60 år om angivna årtal är riktiga.
|
|
